Dags att lufta gröna faran på riktiga rallyvägar efter att den fått lämna ifrån sig lite färg på folkracebanans skyddsräcken. Den hade fått nya bromsbelägg dagen till ära och en provkörning kvällen innan lovade gott. Drog iväg tidigt för besiktning vid 8, lastade av och innan gröningen hunnit av släpet konstaterade herr Lindh att vi saknar lysen, blinkers och sånt som är bra att ha när det drar ihop sig till A-besiktning…..hur kunde jag och lille Windh missa det när vi lastade i total becksvart Finnerödjaskog är en av de gåtor som kräver studieskulder för att lösa. Hur som helst började Lindh surna ihop med full rätt med tanke på högst bristfällig förberedelse, men när packboxen till kammen höppa ur efter att slangen till vevhuset veket sig var det rullgardin ner totalt.

Som gammal VD och dokumenterat logiskt kompetent ställdes två alternativ mot varandra…….åka hem och tömma en bag in box vid 09.15 eller bita ihop och hitta lösning.

Sa till Windh och Lindh att vi ger inte upp utan åker hem och tar den blåvite.

Det blev som lite tidspress, lämnade Örebro 08.44 och behövde vara tillbaka senast halv 11 och då skulle vi flytta över lite prylar, skifta hjul och flytta på 1500 kubik isolering som herr L fått för sig att ställa framför blåvit.

När vi kom till Laxå efter en lite tyst resa sa Lindh att han behövde åka hem för att hämta olja och uppsamlnigskärl.

Han kom tillbaka med ett leende på läpparna (tack Kicki, vad ni nu gjorde på den korta tiden, i och för sig brukar det ju inte ta så lång tid att bli glad J).

Lämnade Laxå 09.53, tack för kaffet och meckhjälpen Pär ”bakskärmen” Johansson.

Besiktat och klart 10.45, framme vid start femielva, så får man veta att första start är 12…varför denna stress och varför läser vi inte inbjudan ordentligt???

Några  korvar senare drar vi iväg till SS1, startar efter Damberg i en 164 med ett grussprut som inger respekt (han sa att han körde runt lite på safe, men kolla bilder så får ni se vad som väntar när han laddar…då kommer han max 40-50 meter lite beroende på vägkaraktär).

Som en hälsning till Damberg, som för övrigt fick mindre pokal än oss, drog vår 240 0,64 på transport och drygt 0,95 på SS så vi har lite mer att ge…

SS1 Seltorp: Superkul och tokhal efter en natt med -10, mycket folk och för att vara oss en hel del sladd.

SS2 Heter nåt annat: en kortis, lika hal och lika skoj (förlåt Susanne att vi inte gama av, men det är inte lätt att sladda i 30km/h)

SS3 Järle1: Som midnattsolsrally men baklänges ungefär, nu börjar det gå fint, bra fäste hygglig fart (över 1 liter per mil)

Inför sista förstod vi att det var sekundstrid mellan oss, Damberg, Bonnen Sundin och den där Elofsson i Asconan som verkar bli en jobbig jävel att slå framöver och vi tänkte minsann vinna (tror dom andra tänkte nåt liknande)

SS4 Järle2: Asfalt i en km….inge vidare fart, tänkte att vi behöver öka för att vinna och det gjorde vi, har nog inte laddat lika bra sen vi låg uppochner i Almunge, körde stopp i ett högervägbyte efter att försökt stajla för herr Windh som efter en excellent service letat sig ut till sista sträckan. Medans jag vrider på tändningsnyckel eller nåt, får Herr Lindh nys på startknappen som nån smarting placerat i mittkonsollen……så iväg igen mot seger, med liten marginal, men vadå nån måste ju vinna.

OK vad har vi lärt oss av den här minst sagt kaotiska dagen???? Förmodligen att Merlot är en druva.

___________________________________________________________

Förutsättningarna inför årets viktigaste tävling var Håkan och Håkan skulle dela på den bebisblå och Gustav skulle dela den gröne med Per efter att dom plockat i motor och låda i veckan.

Det här med KM är ju lite lurigt, alla går omkring och småmyser, pratar om hur kul det är att kunna dela bil, skjutsa kompisar osv. utan för stort allvar, när sanningen är att får man stryk här får man leva med det ända till nästa år.

Personligen hade jag mest att förlora på det här…..såg framför mig att om Håkan skulle spöa mig, vilket inte vore så konstigt…….. han är ju en jävel att gasa….så skulle diskussionen vara i full gång i mellan Sverige om vem som egentligen borde köra framöver.

Om Per eller Gustav skulle få till det och köra fortare än Håkanx2 så hade vi efter en acctest dagen innan där den gröne visade sig snabbast räknat ut hur bortförklaringen skulle utformas.

Åk 1 Herr Lindh: Behärskat……oroväckande behärskat, det här kan bli en bra tid… 1.36. Herr Larsson: Jävlar va halt, men OK man får väl anpassa farten, men icke, fick till en halv snurr och kom in på 1.39….ajaj tur att man får räkna bort ett åk, skärpning. Kanske kan skylla på att kartisen Linus Karlsson bara väger en 30kg eller så och att man får lite konstig viktfördelning. Herr Johansson: lite kantigt, men helt helt OK med tanke på ovanan med bilen, 1.38. Herr Windh: Tror att alla förväntade sig ett par motorstopp, 4-5 snurrningar och att han skulle svimma så nervös som han var innan, men istället hur coolt som helst, snabbast av oss alla 1.35…..hur skall det här sluta, fucking nightmare.

Åk2Herr L: Nu börjar man känna igen honom, tokladd in i första sväng och så fortsatte den, men utan större misstag och in på 1.33, riktigt bra med tanke på att Kalle Anderssons som var snabbast av all i rallyklasen hade 1.32 i första åket. Herr L: Nu duger det inte med nån mer snurr……hade med fru Lindh i högerstolen, och var väl lite orolig att hon skulle psyka mig för att ge fördel till sin gubbe, men det verkade som hon mest gick in för att hålla i sig. 1.31.

Herr J: Den förste som inte släppte över krönet……….här går det fort……för fort….bakskärmar är mjukare är räcken och herr J har lite riktjobb att göra J. Herr W: STABIL 1.35 här har vi ett ämne.

Åk3. Herr Lindh: Så där ja. Nu är han sig själv igen, baklänges in i varje sväng, borde kunna bli stilpoäng för för detta och det såg ut som att tiden skulle bli låga 1.20 eller nåt, men klockan stannade på 1.34…… Herr Larsson: Tänkte försöka mig på en tid under 1.30 för då skulle KM guld ligga inom räckhåll och med Hampus Lindh i högerstolen, vars vikt också ger möjlighet till bra acceleration skulle det inte vara omöjligt…… det gick bra och vi kom in på 1.31, men det räckte inte för att matcha Kalle som i slutändan var 2sek snabbare. Herr J: hade återhämtat sig efter räckesmotlägget och fick till en 1.34 runda. Herr W 1.34 vi får lyfta på hatten.

Så här efteråt kan man lugnt konstatera att hur svårt kan det vara……….puh

_____________________________________________________________________

Noratrofén 2/10, 2010